Lite ämligt.

När lugnet lägger sig, när karavanen av vänner, nära och kära lämnar och åker hem till sitt, det är då jag fylls av en stor tomhet. Vanligtvis tar det ett par dagar för att komma i balans igen. Hoppas att dessa snabbt ska passera. Tills vidare försöker jag kurera mig med snorpapper och en hosta som kan göra den allra starkaste svag. Snällt, mjukt papper och hostmedicin som bästa sällskap alltså. Snyft.