Ett stort härligt kollektiv.

Ett kollektiv, så har vårt hem känts sedan dagen innan julafton. Bäddade soffor och madrasser lite varstans, täcken och kuddar i ett snurrigt virrvarr och ett ständigt pågående ätande där några intar frukost medans andra njuter av lunch. Själv har jag nu åkt på en hejdundrande förkylning som håller mig vaken om nätterna vilket lett till att vi fått ställa in det planerade nyårsfirandet. Det blir till att bädda ner sig under täcket istället med varmt the som sällskap.
 

Julbaket startade tidigt i år.

Självkännedomen är stor, stundtals i alla fall, så jag insåg tidigt att något julbak skulle vara svårt att få till veckan innan den stora dagen varför jag körde igång med bestyren i början av december istället. Och vad rätt jag hade. Har inte haft en chans att baka de sista dagarna, försöker få till julkänslan med att titta på andras bilder av vackra granar, kransar och julbestyr, men mest försöker jag bara andas. Andas alltså.
 

A.N.D.A.S.

När jag trodde att tempot var maxat så la jag på lite till, så typiskt mig. Det innebär att jag springer runt som en yr höna med noll koll på läget och inget blir uträttat. Tacksam över att ha en sambo som fixar och pysslar hemma, han handlar, lagar julmat och står ut med min alltid så överdrivna tidsoptimism. Älskar denna man.

Visa fler inlägg